12:16:34
Urlakad
Jag känner mig mentalt slut, helt urlakad.
Folk påstår att det är en pandemi och att man inte kan eller får göra något, själv känns det som jag inte gör annat än gör saker. Det är ett konstant flöde av "måsten" och "gör det här". Förstå mig rätt, allt är ju till synes "frivilligt", men det känns inte frivilligt. Plugg, jobb, ideellt arbete, hjälpa vänner/familj. Visst är det sådant jag vill göra, men jag orkar inte. Och även om jag säger ja frivilligt till det, så kan jag inte gärna ångra mig och säga nej i efterhand.
Jag har haft en konstant trötthet sen i somras. En sån där trötthet som tvingar mig att sova fast jag inte har tid till det. Mitt under en föreläsning, eller på en eftermiddag när jag egentligen ska hinna ta igen det jag missat i skolan pga jobb. Eller bara efter en 30 minuter lång promenad i solen med en hund. Jag orkar bokstavligen inte hålla mig vaken, kroppen tappar all kraft. Jag trodde att det kanske berodde på vitaminbrist, eller någon brist av vad som helst, men icke. Frisk som en nötkärna. Jag tänkte också att det kunde bero på p-piller, så dem bytte jag ut, men tröttheten hängde kvar. Sedan tänkte jag att det kanske berodde just på sömn, att jag inte sov tillräckligt, så jag har sovit. Lagt mig tidigt, sovit ut, vilat under dagen. Men tröttheten har hållit i, lika orubblig som innan. Om något har den blivit mer påtaglig för nu orkar jag knappt stå innan jag behöver sitta ned igen.
Vissa dagar ignorerar jag tröttheten, jobbar långa pass fast jag inte orkar varken gå eller bära saker egentligen. Då däckar jag i soffan redan vid 17.00 och kommande dagar gråter jag av ångest för att jag inte har någon energi till allt annat jag ska hinna med. Gråter mig utmattad så jag ska slippa känna stressen i att inte orka.
Jag förstår att jag skulle behöva dra i handbromsen och tacka nej till 9/10 saker nu för annars kommer jag gå itu. Men jag vet inte vad jag ska tacka ja till, för jag vill ju göra allt det där. Jag trivs och tycker ju om att göra allt det där. Tråkiga saker säger jag redan nej till, så hur tusan säger man nej när man vill göra saker, men kroppen inte orkar?