21:52:45
I think I'm moving, but I go nowhere
Jag försöker lägga all tid på att orka andas. Jag andas, men jag orkar inte lägga mer tid på det. Det får gå om det vill, annars kan jag lika gärna ramla ihop. Känner mig så trasig just nu. Jag trodde verkligen att jag hade kommit någonstans. Framåt. Men nu känner jag mig fast i samma gropar igen. Ensam och missanpassad. Jag gick iväg. På gruppsamtal. En gång. Det kändes fel. Dessutom hjälpte det inte. Dem skulle ringa om enskilda samtal. Det har dem inte gjort. Jag är väl borttappad bland tusen papper. Bara en i mängden med en alkoholist till mamma. Fint, äntligen känner jag mig som alla andra.
Mina vänner är åt helvete. Skolan är åt helvete. Jag är åt helvete. Allt, mer eller mindre, går åt helvete. Jag försöker hålla fast i det stabila och regelbunda. Allt som håller en rutin. Men det glider mellan fingrarna. Sipprar bort. Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre. Vill bara flyta undan. In i en egen atmosfär. Med fina färger och vackra varelser. För verkligheten är för svartvit och falsk för mig. Jag är född i fel tid, och växer upp i fel miljö...