liveturminsynvinkel

2017-01-20
21:55:00

Jag tappade takten, släppte greppet om verkligheten

Söker efter motivation,
någon slags målmedvetenhet.
Får för mig att jag vet vad jag vill,
men det skiftar så kraftigt att jag varken vet ut eller in.
 
Vissa dagar känns allting så fruktansvärt meningslöst,
jag ifrågasätter min existens och undrar hur (och varför) jag ens överlevt såhär länge.
Andra dagar tänker jag att det kommer vända,
att jag precis börjat,
att livet är i startlinjen och att mina ovissa känslor är naturliga.
 
Men det är lika svårt oavsett, 
att ta beslut, 
att röra sig framåt.
Lika planlöst och ångestladdat.
 
Jag vill så gärna se någon slags framtid,
veta att det kommer plana ut sig, förr eller senare.
Ha något att sträva efter, 
som får de gråa dagarna att kännas uthärdliga,
och som får mig att se en mening med att ens gå upp ur sängen.
 
Jag är så jävla trött på att låta åren passera och inte känna att jag tar mig någonstans,
att jag står still medans alla runt omkring rör sig framåt, rör sig ifrån mig..