00:19:55
Vi har väl inte tid egentligen, men jag behöver det här (för jag är tunnare än glas)
svårt att skilja på verklighet och hjärnspöken,
vad som är viktigt och vad som är tvångstanke.
vet att jobbet gör mig paranoid, nojar över varje beslut jag tar, sen smittar det av sig.
fläckar ned vardagen, allt som egentligen är fint och bra.
jag saknar min man, hinner aldrig riktigt stanna upp med honom, leva med honom.
vi går om varandra, förbi varandra, väldigt sällan bredvid varandra.
umgås inte utan bara bor, det finns liksom ingen tid..
och jag klarar inte av den vanliga vardagen.
Kan inte hantera jobbliv, behöver frigöra mig från det för att vara närvarande i privatlivet. hur gör folk?
älskling, stå ut med mig, jag behöver dig <3