21:57:54
Du inser snart igen, att det inte är första gången.
Hej.
Min mamma är alkoholist.
Jag känner ingenting längre.
Tänk om vi är likadana ändå, jag kanske är som hon trots allt?
Lika tom, lika orklös, lika meningslös.
Och mina fina vänner försöker förstå men dem har inte hjärnkapacitet så det räcker till.
(Ja, det är konstigt att jag är ensam osv. jag vet.)
Det kommer säkert sluta med att jag sitter i en lägenhet,
full av skräp och en frätande stank.
För att jag inte orkar ta mig upp ur allt, ut ur allt.
För jag bryr mig ju inte om hon skulle köra in i en stolpe och vara halft död.
Jag vill ju bara att något ska hända, att något ska kännas.
Och då måste jag ju vara helt jävla störd i huvudet, inte sant?
JAG. FÅR. PSYKBRYT! ÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHH.