21:17:26
Jag trivs inte här, jag hinner inte tänka klart. Stoppa mig, snälla stoppa mig när jag duger..
Allt börjar och slutar, konstant,
hinner inte ens glädjas åt att det löser sig innan det är borta igen.
Är så trött på att aldrig få stanna,
att man måste byta arbetsplats varje år.
För jag känner mig så jävla värdelös och dålig,
som aldrig klarar av något, åstakommer något.
Springer mot någon slags mållinje,
som hela tiden upphör att existera.
Och så måste jag vända,
prestera på nytt, inse hur lite jag kan och hur inkompetent jag är.
Och jag hamnar hela tiden på ställen jag inte vill vara på,
för att jag måste, för att upplägget är att man får ta skitjobb för en skitlön för att överleva.
Sen sliter man ut sig i en period, för att mötas av nedskärningar och beklagelser.
Jag är så matt av att känna mig oduglig,
varje gång jag blir arbetslös och ska påbörja något igen.
Att aldrig känna trygghet och kunna slappna av,
veta vart man ska och räkna med att stanna där,
tills man själv säger nej.
Stressad och uppgiven, inget känns eller så är ångesten konstant.
Förlåt, för att jag är svag och vek och patetisk.
Men jag orkar inte.