liveturminsynvinkel

2014-05-31
20:13:00

To make a mountain of, your life is just a choice

Det har snart gått ett halvår på 2014. 
6 månader där allting tagit en helomvändning. 
Jag vet att det sög att ligga vaken hela nätterna med en olidlig ångest,
och att pillren och sjukskrivningen bara gjorde mig seg och deppig, 
men...nej, det finns inga men där. Det var så.
 
Nu har jag ett superbra jobb och en väldigt fin pojkvän. 
Vänner som inte tar en massa energi, och en lägenhet som jag har råd att betala.
Det är sommar och jag vågar gå klädd precis som jag vill. 
Och allt som var för ett halvår sen, det är inte väsentligt längre.
 
Allting rullar. Är bra. Gör mig lycklig.
I huvudet är jag lycklig. Nöjd. Glad.
Och rösterna som brukade picka på allt har tystnat. Hälsar knappt på längre.
Så, allt är precis sådär enkelt och bra som det ska vara.
 
Jag är hundvakt åt min syster och har spenderat hela veckan med endast honom.
Och hur mycket jag än borde sakna allt där hemma, det som faktiskt är hemma, så känner jag ingenting.
För ett halvår sen kunde jag inte sluta känna, det bultade och svämmade över med känslor.
Nu är jag bara....nöjd. Bekväm. I allting.
Jag säger att jag saknar min pojkvän, men egentligen saknar jag att bli sedd. Att få honom att skratta.
Och jobbet saknar jag för att jag kan ägna dagarna åt att lyssna på alla andras problem. Glömma bort, i nio timmar, att jag inte har något liv att prata om. Varken problem eller händelser. 
För det är så jag lever nu. Tryggt, ospontant. Förväntar mig inget, blir inte besviken. 
Gör utan att tänka, bara för att få tiden att gå. För huvudet går inte. Och pulsen ökar inte. 
Och enda anledningen till att jag är nöjd är för att jag inte orkar kräva mer. 
 
Så jag dricker min cola, och gör slut på mina pengar (eller alla andra), ser på film med min pojkvän(som förövrigt är jättefin, förlåt att jag inte värdesätter dig mer än jag gör), jobbar halva veckan, och däremellan sover. Jag lever ett vanligt, enkelt, Svensson-liv. För att det inte är lika ansträngande som att leva i svart-vitt, eller som att leva i färg. Grått är..enkelt.