liveturminsynvinkel

Varenda ledig minut går åt till att tänka på att jag snart kommer bort. Att jag snart kan börja om, börja leva. Jag planerar vad jag behöver köpa, hur mycket det kommer kosta, hur jag vill att det ska se ut osv. För ett år sen kunde jag bara drömma om att jag skulle kunna flytta, få hjälp. Nu, på mindre än ett år, har jag hunnit kommit så oerhört långt framåt.

 

 

Jag har tanten i det fina rummet som jag träffar var tredje vecka, hon ger mig metoder att stå ut, förbereda.

Sen har jag min fina café-vännina, som bollar idéer med mig. Hon säger att hon tror på mig, på att jag kommer klara mig, och gå långt. Jag tycker verkligen om dem 45 minutrarna jag får med henne varje vecka.

Nu ska jag även få en kontaktperson, som ska fungera som en X-tra moster för mig. Hon verkar trevlig, jag hoppas innerligt att det ger något. För till skillnad från ovanstående så är inte tanken att jag ska klara mig utan henne, hon ska vara en fast punkt.

För att inte tala om min underbara soc.hanläggare, som verkar lägga ner mer hjärta i sitt arbete än alla andra soc.tanter någonsin gjort. Hon bryr sig, på riktigt.

 

Dem stöttar upp mig. Givetvis har jag fortfarande min älskade syster som håller mig i handen genom allt. Jag kommer nog aldrig kunna ge tillbaka lika mycket som hon gett mig. Jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är över att vara hennes lillasyster. Under det senaste året har jag fått många goda själar på min sida, som alla jobbar för att JAG ska må bra. Jobbar för att bygga upp MIN person och MITT liv. Under de övriga 17åren har hela mitt liv handlat om min roll som dotter till en alkoholist. Men nu, under de senaste året, har all vikt lagts vid mitt jag. Allt i mig som inte är den dottern. 

 

Det kommer förmodligen ta flera år till, att bygga, stärka, utvecklas. Men jag är på rätt väg. Och jag är säkrare i mig själv idag, än vad jag var igår. Förhoppningsvis kan jag om några år, när jag har ett stadigt liv, bearbeta den skeva uppväxt jag haft. Men just nu lever jag fortfarande mitt i kaoset, och då räcker det med att fokusera på att komma ut ur det. Så jag ska fortsätta leta, längta och skriva ner allt som jag vill ha i mitt framtida liv. Som förmodligen hinner äga rum innan detta året är slut.