22:03:00
genomskinligt grå
Det har tagit stopp,
i livet, i att försöka få det att gå framåt.
jag tror att jag tröttnat på att saker tar slut.
Att alla jag lär känna åker bort,
ut ur min tillvaro.
det gör det svårt att finna mening i att bygga nya relationer,
att anstränga sig för att släppa människor in på livet.
Ibland vaknar jag upp och undrar var jag är,
vart tusan jag lever mitt liv.
Sen klarnar allt och jag är både glad och ledsen på samma gång. För jag har det jag vill ha, är med den personen jag älskar mest av allt, samtidigt som jag är så jävla ensam och uppgiven.
Det är en ny stad, men folk vänder fortfarande på huvudet.
Det finns, precis som där nere, människor som har en bild av mig som är så skev.
Och jag tror helt enkelt inte att det kommer ändra sig.
Jag har börjat om så många gånger, med nya människor och nya gator.
Till slut blir summan densamma, livet är vad det är. Och jag förstår inte varför jag ens försöker övertala mig själv om att det kommer bli annorlunda.
jag är så trött på att medverka, i allt som är vardag. Jag tror att jag lagt av nu, på riktigt. hamsterhjulet snurrar på men om det tar slut nu så orkar jag inte starta igen.
Han är anledningen att jag ens vaknar.